Rönndruvan glöder

"Men åter på bergen står Vindsvales son,
och skakar de snöiga vingar med dån,
och hararna vitna och rönndruvan glöder
och tåget församlas. Mot Söder! Mot Söder!"

Några rader ur Tegnérs dikt Flyttfåglarna.

Vi har läst Rönndruvan glöder av Stewe Claeson den här gången.En roman om skalden och biskopen Esaias Tegnér.

Det känns som ett levande porträtt av Tegnér och hans olyckliga kärlek till den unga läkarfrun Emili Selldén. Men jag erkänner att jag, och någon mer, hade svårt med avsnitten där han befinner sig på hospital i Tyskland för att bota sin depression.

Som vanligt väckte läsningen en massa frågor. Hur var det möjligt att han som var biskop kunde ha en historia med en ung kvinna som dessutom var gift? Och vad ville unga Emili med den gamle biskopen? En biskop som inte verkade vilja vara varken biskop eller riksdagsman.
I vissa stunder lyser hennes förakt för den åldrade mannen fram. Han i sin tur förringar henne för att hon är kvinna. Hon får inte tala om sitt "mörker" och om andras diktning.

Hans dikt Den döde är skriven till Emili

"O Emili, när då en gång du står
uppå min grav och länge väntad vår
nedstigit, liksom nu, från himlarunden
med knopp och löv och fågelsång i lunden:
säg i ditt hjärta då ett vänligt ord
ty döden själv kan ej min kärlek hämma,
och var jag är, förnimmer jag din stämma."

Annika
Bibliotekarie