Oväder och crime passionelle

En ny läsecirkelsträff, nu i novembermörkret. Den här gången en mer förtätad roman, Klockan halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras.
Ett häftigt oväder, ett nyligen begånget "crime passionelle", och ett triangeldrama precis i dess begynnelse.
De första kommentarerna var hur filmisk boken var. Bilderna så tydliga - vi hade alla klart för vårt inre sett mördaren där han stod i ovädrets mörker, på taket gömd bakom en skorsten.
Vi förstod också Marias intresse för det han hade gjort. Han har ju nyss genomlevt det drama hon själv just då befinner sig i. Det stora sveket - otroheten.
Som vanligt förde diskussionerna oss ut i ett vidare sammanhang. Frankrike, våra egna resor till landet, den franska kulturen m.m
Vi diskuterade också Duras språk och jämförde med Hemingways. Lite korthugget, mycket dialog och tydliga bilder.
Till nästa gång har vi en klassiker att bita i, Thérèse Raquin av Zola.
Den handlar också om otrohet, upptäckte någon.Ska bli spännande att jämföra tankar och händelseförlopp, 1960-tal och 1860-tal. Var ska diskussionen landa nästa gång?

Suddig gräns mellan roman och film

Så var det då dags för att träffas i läsecirkeln igen. Den här kvällen stod Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras på programmet. Duras är kanske mer känd bl.a. för manuset till filmen Hiroshima, min älskade, men vi var alla överens om att även den här romanen är filmisk. Det är tydliga miljöer, men man får inte veta mycket om personerna.

Jag hade en vag aning om att Halv elva en sommarkväll faktiskt är filmatiserad, och lovade att kolla upp det. Romanen gavs ut 1960, den svenska översättningen är från 1962, och 1966 kom den film som Jules Dassin regisserade.