Oväder och crime passionelle

En ny läsecirkelsträff, nu i novembermörkret. Den här gången en mer förtätad roman, Klockan halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras.
Ett häftigt oväder, ett nyligen begånget "crime passionelle", och ett triangeldrama precis i dess begynnelse.
De första kommentarerna var hur filmisk boken var. Bilderna så tydliga - vi hade alla klart för vårt inre sett mördaren där han stod i ovädrets mörker, på taket gömd bakom en skorsten.
Vi förstod också Marias intresse för det han hade gjort. Han har ju nyss genomlevt det drama hon själv just då befinner sig i. Det stora sveket - otroheten.
Som vanligt förde diskussionerna oss ut i ett vidare sammanhang. Frankrike, våra egna resor till landet, den franska kulturen m.m
Vi diskuterade också Duras språk och jämförde med Hemingways. Lite korthugget, mycket dialog och tydliga bilder.
Till nästa gång har vi en klassiker att bita i, Thérèse Raquin av Zola.
Den handlar också om otrohet, upptäckte någon.Ska bli spännande att jämföra tankar och händelseförlopp, 1960-tal och 1860-tal. Var ska diskussionen landa nästa gång?