Att vara ung: från Paris förort till Vimmerby stad

Äntligen dags att träffas igen. Mitt trogna läsecirkelsgäng är laddat för ännu en säsong. Första boken som vi har läst är Kiffe kiffe imorgon. En ung tjej i Paris förort som med mycket humor och ironi berättar om sin tragiska vardag.

Vi har ganska lika uppfattningar om boken, även om någon tycker att det känns ovant att läsa om en så ung huvudperson. Men vi blir glada över hennes språk som är enkelt och kryddat med humor och "kraftuttryck".

Vi drar paralleller till vår egen ungdomstid. Hur var det att växa upp förr i tiden jämfört med nu? Storstad kontra småstad? Åldersspannet i gruppen är ganska stort så vi har olika erfarenheter. Som vanligt halkar samtalet iväg och vi får oss ett och annat storskratt. Det kunde gå vilt till även i Vimmerby för länge sedan.

Men den tappade tråden hittas igen och vi känner för Doria som flickan heter, som lever i utanförskap ensam med sin mamma. Som skydd har hon satt upp en vass attityd. Mot slutet så avtar taggigheten, kanske tack vare en viss pojkes kyss? Någon trängde genom skalet.

En tunn bok med mycket innehåll

Den pocketutgåva av Kiffe kiffe imorgon som vi använder i läsecirkeln är på blott 169 sidor, det slösas inte med orden, stilen är rapp och giftig. Berättelsen flyter på i en väldig fart, men det finns mycket i boken att samtala om.

En egenskap i berättelsen som togs upp under gårdagskvällen är att den är skildrar mänsklig utveckling på ett sätt som gör den svår att motstå. Bokens huvudperson, den 15-åriga Doria, lever i Parisförorten Paradiset tillsammans med sin mamma som är analfabet. I berättelsens början är Doria en mycket introvert person som verkar tycka illa om det mesta, en ton som slås an på den allra första sidan:

Det var måndag och som vanligt på måndagar gick jag till madame Burlaud.
Hon är gammal, hon är ful och hon stinker lusschampo.

Men Doria är en smart tjej, och hon utvecklar genom boken en optimism inför livet: det är nog inte så illa ändå. En förutsättning för den spirande optimismen hos Doria är kanske att mamman får en annan situation, hon börjar en kurs i franska, och hittar vänner.

Den positiva utvecklingen Doria genomgår gör att jag lägger ifrån mig boken med en bra känsla, det kommer gå bra för henne. Det är inte så ofta man får höra positiva berättelser från den franska betongförorten, men den här boken innehåller livsglädje trots den ganska eländiga situation berättelsen börjar i.

Franska författare

Höstens läsecirkel på biblioteket hade igår sin första sammankomst, där vi träffades och diskuterade boken Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène. Temat för höstens läsecirkel är franska författare, och vi kommer att läsa två ytterligare böcker: Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras och Thérèse Raquin av Emile Zola. Kan det finnas något gemensamt, något franskt, i de tre olika böckerna?


Nästa träff är 4/11, och den sista boken träffas vi och diskuterar 2/12.

På den här bloggen kommer vi att ge inblickar i läsecirkeln, men den ger också uttrymme för ytterligare reflektion om det finns behov av det.