En tunn bok med mycket innehåll

Den pocketutgåva av Kiffe kiffe imorgon som vi använder i läsecirkeln är på blott 169 sidor, det slösas inte med orden, stilen är rapp och giftig. Berättelsen flyter på i en väldig fart, men det finns mycket i boken att samtala om.

En egenskap i berättelsen som togs upp under gårdagskvällen är att den är skildrar mänsklig utveckling på ett sätt som gör den svår att motstå. Bokens huvudperson, den 15-åriga Doria, lever i Parisförorten Paradiset tillsammans med sin mamma som är analfabet. I berättelsens början är Doria en mycket introvert person som verkar tycka illa om det mesta, en ton som slås an på den allra första sidan:

Det var måndag och som vanligt på måndagar gick jag till madame Burlaud.
Hon är gammal, hon är ful och hon stinker lusschampo.

Men Doria är en smart tjej, och hon utvecklar genom boken en optimism inför livet: det är nog inte så illa ändå. En förutsättning för den spirande optimismen hos Doria är kanske att mamman får en annan situation, hon börjar en kurs i franska, och hittar vänner.

Den positiva utvecklingen Doria genomgår gör att jag lägger ifrån mig boken med en bra känsla, det kommer gå bra för henne. Det är inte så ofta man får höra positiva berättelser från den franska betongförorten, men den här boken innehåller livsglädje trots den ganska eländiga situation berättelsen börjar i.