tisdag 24 maj 2011

Läsecirkelsavslutning

Nu har vi pratat om alla de böcker vi hade planerat att läsa den här terminen.
Temat historiska romaner är avslutat för den här gången.Kanske kan det vara ett tema att återkomma till, men med utländska författare istället för svenska.

Den bok som har stannat kvar längst i minnet är Mäster av Alexandra Coelho Ahndoril.
Den bok som jag inte riktigt kommit överens med var Rönndruvan glöder av Stewe Claeson.
Jag hade väldigt svårt att komma igenom partierna där Tegnér är på mentalsjukhus.

Ellen Mattssons Glädjestranden tyckte jag däremot mycket om. Kul att hon fick Selma Lagerlöfpriset strax efter att vi hade pratat om hennes bok.

På läsecirkelsträffen den gången berättade jag att hennes pappa Olle Mattsson förmodligen var den som fick mig att bli storläsare. Hans barnbok Briggen tre liljor har jag läst sönder. Jag glömmer aldrig Mikkel och hans bästa vän Tua-Tua.
Brante Klev och Bohusläns klippor. Det låg hemliga lappar i kyrkskeppen, gömda under lanternorna och i berättelsen fanns en försvunnen pappa som faktiskt kom hem igen!
En barnbok kan inte bli bättre. Jag har inte vågat läsa om den som vuxen. Jag vill verkligen ha kvar alla känslor jag fick som barn när jag läste den boken.
Hans dotter Ellen Mattsson skapar också en stillsam magi med Bohuslän som fond.

Nu ska vi ha lite sommarledigt. I september börjar vi igen, då läser vi amerikanska kvinnliga författare. Efter de här svenska historiska berättelserna så började jag längta efter Oates och Siri Hustvedt. Så det är vad det blir nästa gång. Anne Tyler och Audrey Niffenegger blir det också.

Under sommaren brukar jag, som så många andra, hamna vid deckarhyllan. Jag har upptäckt Elly Griffiths deckare som utspelar sig vid den skotska östkusten. Inte alls dumt!

Annika Brantemo
Bibliotekarie

tisdag 10 maj 2011

Förtätad stämning

Säsongsavslutning.

Carola Hanssons roman Andrej, med Lev Tolstojs son Andrej i huvudrollen, skulle nästan kunna vara skriven av Tolstoj själv. Varje mening är minutiöst uppbyggd och detaljerna bidrar till den förtätade stämningen. Litteratur av det här slaget tar tid att läsa och måste läsas noggrant, men desto större anledning att samtala om den.

Kvällens samtal kom att handla minst lika mycket om Lev Tolstojs och den övriga familjens liv. Boken är så skickligt skriven att det är lätt att glömma bort att det är en roman, fiktion och verklighet går in i varandra. Det verkar också ha varit gällande i Andrejs liv. Relationen mellan far och son var ansträngd, inte minst för att Andrej kände igen sig själv i faderns texter.

Jakob