Så var det dags för avslutning för läsecirkeln den här gången. Sista boken var Thérèse Raquin av Émile Zola. Stämningen från boken lade sig som en grå yllefilt över vad vi en diskuterade. Hur kan en bok vara så underbar att läsa, men så grå och mörk och förtvivlat hemsk? Och dessutom i avsaknad av en endaste hygglig människa.
Länge kommer vi att bära med oss bilden av Camilles uppsvällda kropp som hemsöker Laurent och det irriterande lilla bettet på Laurents hals som aldrig bleknar bort. Vad säger man om stackars Thérèse? Var hon en ond människa eller bara ett offer?
Vi konstaterar att det finns en anledning till att en del böcker håller i mer än 150 år. Sammanfattningen för den här säsongen blir att det varit kul att läsa tre så olika böcker.
Efter jul kör vi igång igen. Då har vi ett helt annat tema, på önskemål av deltagarna så är det Deckardags. För att göra det lite roligare så läser vi deckare från olika länder. Förhoppningsvis ger det underlag till fler diskussioner och tankar.
Välkomna igen i januari till en djupdykning i: Mordgåtor i andra länder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Frågan hur en bok som är både grå och hemsk kan vara underbar att läsa, kanske är en fråga som dyker upp även under "Mordgåtor i andra länder". På sätt och vis är Thérèse Raquin en bra övergång mellan hösten och vårens teman.
SvaraRadera