En halv gul sol

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en riktig tegelsten på nästan 700 sidor. Men det har varit en otrolig läsupplevelse! Det kändes tomt att lämna tvillingsystrarna Olanna och Kainene, för att inte tala om den unge tjänaren Ugwu. Handlingen utspelar sig i Nigeria på 60-talet.

Boken är uppdelad i fyra delar som växlar mellan början på 60-talet och slutet av 60-talet. På så sätt får vi följa människorna i boken både i fredstid och under Biafrakriget. Biafrakriget började 1966 och fick sitt slut i januari 1970 då Biafras styrkor kapitulerade. Kriget följdes av en fruktansvärd svältkatastrof.

Jag som var barn på 60-talet minns de små bössorna av kartong för insamling till de svältande i Biafra. För att inte tala om bilderna på små taniga barn med uppsvällda magar. Som barn tyckte man att det var fruktansvärt otäckt. När man nu som vuxen läser om det som hände känns det ännu mer förfärligt.

Mitt i denna katastrof försöker människorna i boken leva sina liv. Deras kärlekshistorier, svek och missförstånd utspelar sig mitt i ett splittrat Nigeria.

Jag är så glad att jag tog mig tid att läsa den här boken, att jag fick lära mig något om Nigeria och att jag fick lära känna människorna i den.

Nästa träff i läsecirkeln förflyttar vi oss hem till Sverige. Då ska vi ha läst Hjärtblad av Aino Trosell. Den berättelsen utspelar sig i Malung under 1860-talet. Ser fram emot nya samtal och en ny läsupplevelse!

Annika Brantemo
Bibliotekarie

Höstens läsning

Nu sänker sig höstmörkret och många dagar är grå och regniga. Perfekta dagar för lite höstläsning.
Den första boken som vi har läst i höstens läsecirkel är Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy.

Boken kom ut på svenska första gången 1996. Boken handlar om artonåriga Louise som har stämt träff med sin mamma Alice på ett café i Paris. Där sitter hon och väntar och under tiden hinner hon tänka tillbaka på sin uppväxt. En uppväxt fylld av längtan efter kärlek från en frånvarande mamma. En mamma utan förmåga att se till någon annans behov än sina egna.

Det är en sorglig berättelse som trots allt är berättad med värme och humor.

Att hitta paralleller till annan liknande litteratur var inte svårt. Några av deltagarna hade varit och lyssnat på Felicia Feldt och Mian Lodalen som var på författarbesök på Näs förra veckan.
Skillnaden är väl att Justine Lévy visar ändå ett drag av försoning i sin roman och en stor kärlek till sin mamma.

Vi tyckte om tonen i boken och vi var nog flera som blev sugna på att läsa uppföljaren som kom ut nu i år.
Den heter En ovärdig dotter och är en skildring av mammans sjukdom och så småningom hennes död.

Nästa gång ska vi prata om En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie.


Annika Brantemo
Bibliotekarie

Sista träffen i vårens läsecirkel

Träffarna i läsecirkeln är slut för den här gången. Våren har gått fort. Vi har läst fyra böcker med temat  Brittiska författare. Vi har läst Främlingen i huset av Sarah Waters, Det blödande hjärtat av Andrew Taylor, Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay (som är fransk/brittisk) och Mitt livs roll av David Nicholls.

Vi passade på att tipsa varandra om bra sommarläsning. Jag tipsade om Tigern i Galina av Téa Obreht. En berättelse från Balkan.
Någon är alldeles förtjust i Knausgårds böcker och tipsade om det. Vi var också många som ville läsa Agaat av Marlene van Niekerk och Stål av Silvia Avallone. Vi får se vad vi hinner med.
Själv ska jag börja med min svenska favorit deckarförfattare Åsa Larssons senaste bok Till offer åt Molok.

Vi enades om att till hösten är vi sugna på att läsa kvinnoskildringar, gärna från olika länder. Jag har några titlar som surrar i huvudet, får se vad det blir.

Trevlig sommar

Annika
Bibliotekarie

Brittiska författare i vårens läsecirkel

I kväll blir det första träffen för vår läsecirkel. Vi ska läsa brittiska författare (och en fransk/brittisk)nu under våren. Vi träffas fyra gånger och provar att träffas lite tidigare på kvällen under bibliotekets öppettid.

Först ut är Främlingen i huset av Sarah Waters. En spökhistoria från 40-talets England. Jag gillade miljöskildringen och personporträtten, själva spökeriet tyckte jag aldrig riktigt blev något spökeri. Spännande att höra vad de andra tycker.

Snart dags att sätta på kaffet. Jag tror att det blir lite prat om Strindberg också innan vi går loss på kvällens bok. Vi ska titta lite på Den ockulta dagboken!

Så hoppas jag på många nya boktips från mina deltagare. Själv ska jag tipsa om Gustavs grabb till alla som ännu inte läst den. Den var riktigt bra!

Annika
Bibliotekarie

Samhällets skuggsida och andra världar

I måndags kväll drog vi igång vår läsecirkel för unga vuxna för den här terminen. Vi hade läst Yarden av Kristian Lundberg, en berättelse om hur författaren hamnar i ekonomiska svårigheter och upptäcker en skuggsida av arbetslivet. När han handtvättar bilar 0° C kommer många tankar, och han skriver i boken att den är någon form av nödrop.

Berättelsen är ganska fragmentarisk, det är mer av reflektioner och anekdoter än en handling med en början och ett slut. Personliger gillar jag sättet Lundberg berättar på. Jag tycker hans språk är drabbande. I gruppen var vi däremot inte helt eniga, några av oss tyckte om att läsa boken medan andra inte alls gillade det här sättet att berätta på. Vi var dock eniga om att det är en det är en annan sida av samhället som beskrivs, och att den sidan överraskar oss som inte sett den.

Vi kom att prata en hel del om vad som gör en bra berättelse, vad en bok behöver för att fånga läsaren. Därför pratade vi också om andra böcker och tipsade varandra om både realistiska och fantastiska berättelser. Läsning föder läsning. Det är fantastiskt.


Jakob Nylin Nilsson,
Bibliotekarie

Dikt och verklighet

Nytt år och ny säsong för bokcirklar på biblioteket. Den bokcirkel som jag har hand om kommer att läsa böcker på temat "Dikt och verklighet". Vad är sanning och hur ska eller kan den berättas? Det är en evig fråga, vi kommer att läsa och diskuterar några böcker som vill vara både skönlitteratur och en avbild av verkligheten. 20 februari drar vi igång och vi kommer att läsa följande:

Yarden : en berättelse / Kristian Lundberg. – 2009. – 140 s.
En självbiografisk roman som handlar om hur författaren hamnar i ekonomiska svårigheter och tar anställning på ett bemanningsbolag i Malmö hamn. Boken handlar om författarens liv men det finns fler dimensioner i berättelsen. Vad är det som gör den till en roman?  

Mannen utan öde / Imre Kertéz. – 1998. – 206 s.
Genom en fjortonårig judisk pojkes ögon skildras tillvaron i koncentrationslägren Auschwitz, Buchenwald och Zeitz. Kertéz satt själv i koncentrationsläger under andra världskriget, men boken är inte någon självbiografi i vanlig mening.

Fotbollskriget / Ryszard Kapusinski. – 1998. – 187 s.
Kapusinski tar oss med till Cypern, Afrika, Honduras och Salvador, men är det reportage eller är det litteratur?

Ru : roman / Kim Thúy. – 2011. – 151 s.
En flykt från kommuniststyret i Vietnamn för att slutligen hamna i Kanada. Korta reflektioner där det gamla verkar leva kvar i nuet och nuet påverka minnena av det gångna. Kanske är den kvinnliga rösten som berättar bokstavligen författaren själv, kanske inte. Spelar det någon roll?

Jakob Nylin Nilsson,
Bibliotekarie

Sammanfattning av läsecirkeln hösten 2011

Den här säsongen är det ingen bok som har stuckit ut. De flesta har uppskattat de böcker som vi har läst.
Det har ändå varit mycket att diskutera och många tankar om böckerna.

Vi har nog alla haft olika favoriter. Många tyckte mycket om Siri Hustvedts Sorgesång. Men min egen favorit är Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger.

Dödgrävarens dotter kommer nog också att stanna kvar länge i tankarna. Vi pratade mycket om hur en familj med så god bakgrund kunde förfalla så. Förmodligen var själva flykten till Amerika så traumatisk och förnedrande att de inte kunde upprätthålla respekten för varandra.

Den bok som inte lämnade så stort avtryck var Anne Tylers Och var hör du hemma?
Vi tyckte boken var bra men undrade lite vad det var hon ville berätta, egentligen?

Vi trodde nog att den skulle handla mer om de adopterade barnen men det var farmor i den iranska familjen som fick mest utrymme. Det var hennes rotlöshet som skildrades och hennes närhet till barnbarnet.

I jul ska jag läsa mer av Audrey Niffenegger. Det blir Tidsresenärens hustru. Jag gillar hennes sätt att väva in det otroliga i det vardagliga livet.

Annika
Bibliotekarie